Back to business
Efter den nästan semesterlika helgen så blev jag bryskt inkastad i vardagen med ett mastigt signalfel och stillastående tåg på vägen hem från jobbet.
Jag kanske är lite konstig... Men flera av mitt livs främsta "carpe diem"-ögonblick har faktiskt skett i samband med tågstrul. Det är ändå något fint i det där med att helt enkelt tvingas stanna upp och inte ha så mycket val än att bara chilla lite. Visst, det går ju att välja att bli genomstressad, sjukt irriterad, klämma sig in på första bästa överfulla tåg osv osv. Men det är så himla mycket skönare att bara utnyttja stunden till att göra något trevligt som jag annars inte hade gjort. Som t ex att äta en god pizza!
Bestämde mig för att sitta lugnt i båten och hoppade in på en italiensk restaurang för det lockande erbjudandet pizza+vin=179 kronor. En liten aw med mitt egna fina sällskap helt enkelt.
Jag kanske är lite konstig... Men flera av mitt livs främsta "carpe diem"-ögonblick har faktiskt skett i samband med tågstrul. Det är ändå något fint i det där med att helt enkelt tvingas stanna upp och inte ha så mycket val än att bara chilla lite. Visst, det går ju att välja att bli genomstressad, sjukt irriterad, klämma sig in på första bästa överfulla tåg osv osv. Men det är så himla mycket skönare att bara utnyttja stunden till att göra något trevligt som jag annars inte hade gjort. Som t ex att äta en god pizza!
Minns fortfarande en junikväll för några år sedan. Något tågstrul ledde till att alla slängdes av i Knivsta för att där vänta in ersättningsbussar. Dessa skulle förstås dröja ett tag, men vädret var fucking awesome och jag satte mig mot en husvägg i solen. Egentligen var jag sjukt stressad, behövde hem och tvätta och packa och allt vad det var. Men det var liksom inte så mycket att göra åt det. Istället satt jag där i solen, slappnade av, betraktade människors beteenden och hade det så otroligt skönt.
Men det var ett litet sidospår...tillbaka till nutiden. Pizzan och vinet smakade mycket bra, och det var riktigt skönt att få sitta där och slösurfa i min ensamhet. Men bäst av allt var att två killar slog sig ner vid samma bord som jag, och det visade sig att även de skulle till Uppsala och hade planer på att ta en taxi. Jag var snabb att bjuda in mig själv i den, och lyckades därmed komma hem i en riktigt rimlig tid trots allt! Tågen verkar fortfarande stå stilla, så det var verkligen lyckat.
Nu ska ni verkligen inte tro att jag på något sätt går runt och längtar efter tågstrul och jävulskap, men det är allt något speciellt med att utnyttja det där negativa oväntade till a moment of vardagslyx. Tänker dock att jag kanske borde bli bättre på att lite oftare stanna upp och skapa mig sådana stunder även när jag liksom inte på grund av yttre faktorer "måste"?
Men hur som helst...Väl hemma tog jag mig en kopp te under en filt på balkongen. (Se där, nu höll jag bloggtemat också ;) )
